Panelen som slutar en decimeter över marken på ena sidan och tre meter över den på andra: varför souterränghusets nedre panel ruttnar från marken och inte från regnet, hur en panel som står nära mark bedöms och skyddas, vad som gäller för fukt som stiger i väggen från slänten, hur sockeln, marken och panelens nederkant hanteras innan målning, vilken färg som tål fukt nedifrån och hur den nedersta metern målas annorlunda än resten
Uppdaterad 11 september 2026 · Fasadmålning Nacka
Souterränghuset har en fasad som möter marken olika på varje sida: mot slänten är panelen en decimeter från jorden och får snö, stänk och fukt som stiger i väggen; mot utsikten är den tre meter upp och torr. Färgen på den nedre metern mot slänten släpper först, träet där blir grått och mjukt, och det beror inte på regnet utan på marken. En fasadmålning på ett souterränghus börjar med den nedersta metern: vad som är fel där, vad som ska åtgärdas innan färgen och hur den ska målas annorlunda.
Här går vi igenom fukten från marken, bedömningen av nederkanten, marken och sockeln, luftspalten, rötskador, färgen och målningen av den nedersta metern.
Begär kostnadsfri offert →Fukten från marken
Panel nära mark får fukt på tre sätt: stänk från regn som slår i marken och studsar upp en halvmeter på fasaden, snö som ligger mot panelen i månader och smälter mot den, och fukt som stiger i grundmuren eller väggen från jorden bakom och når panelens baksida. Alla tre gör att den nedersta metern är fuktig stora delar av året, och färg på fuktigt trä släpper medan träet under rötar. Byggreglerna kräver minst 20 centimeter mellan mark och panelens nederkant; souterränghus från sextio- och sjuttiotalet har ofta 5 till 10, eller mark som fyllts upp mot panelen senare.
Bedömningen
Nederkanten på panelen mot slänten trycks med kniv längs hela sidan: mjukt trä är röta och byts; grått men fast trä slipas till friskt och behandlas; fast och målat trä tvättas. Bakom panelen tittas det där det går: en bräda lossas och luftspalten och väggen bakom kontrolleras för fukt och mögel. Sockeln – grundmur eller platta – bedöms för fuktfläckar och avflagande färg. Marken mäts: hur långt från panelen, vilken lutning, om det står vatten efter regn. Bedömningen avgör om det är en målning, en lagning eller ett markarbete som väntar.
Marken och sockeln
Innan färgen: marken mot panelen grävs bort så att avståndet blir minst 20 centimeter, eller så byts panelens nedersta bräda mot en kortare med en droppkant och sockeln förlängs upp i plåt eller puts. Marken lutas från huset, minst en decimeter på tre meter, och en dränerande rand av makadam läggs närmast sockeln så att stänk minskar och vatten inte står. Snö skottas bort från panelen på vintern. Sockeln tvättas och målas med en färg för mineraliskt underlag som andas, i mörkare kulör som döljer stänk. Stuprören leds bort från sockeln.
Luftspalten och röta
En panel som får fukt från baksidan behöver en luftspalt som är öppen nertill så att fukten kan gå ut; en spalt som är stängd av en list, av fyllning eller av en tät sockelplåt håller fukten kvar. Spaltens nederkant öppnas med ventilerade nätlister som håller möss ute. Rötskadade brädor sågas av till friskt trä och en ny bit sätts i, i tryckimpregnerat eller kärnfuru, grundmålad på alla sidor och med ändträ oljat, med en skarv som inte ligger i linje med grannbrädans. En hel nedersta bräda kan bytas längs hela sidan mot en i tryckimpregnerat med droppkant – en investering som gör att sidan håller.
Färgen och den nedersta metern
På en panel som får fukt nedifrån används en färg som andas: linoljefärg, en diffusionsöppen akrylat, eller slamfärg på ohyvlat – aldrig en tät alkyd som stänger in fukten. Den nedersta metern målas med grundolja på allt trä, extra på ändträ, en strykning grundfärg och tre strykningar täckfärg, i en kulör som är samma som fasaden eller något mörkare i en sockelrand som tål stänk. Målningen görs när träet är torrt – mätt under 16 procent, vilket på den nedre metern mot en slänt betyder högsommar – och nederkanten får alltid en strykning extra vid nästa tvätt.
Panel mot mark
- Stänk, snö och fukt från väggen bakom – inte regnet
- Kniv längs nederkanten, titta bakom en bräda
- Minst 20 cm till mark, makadam och lutning
- Luftspalt öppen nertill med nätlist
- Nedersta brädan i tryckimpregnerat med droppkant
- Andande färg, tre strykningar på nedersta metern
Så ser det ut i Nacka
Souterränghusen i Saltsjö-Boo, Älta och längs Skurusundet står i slänter med panelen mot backen nära mark, ofta med jord som fyllts upp mot fasaden av tidigare ägare, och där börjar fasadmålningen med grävning och en ny nedersta bräda i nästan varje projekt. Sjuttiotalshusen i Orminge och Fisksätra har souterrängplan med putsad sockel som möter panel, där sockelns höjd ofta räcker. Bergtomterna i Gåshaga har berg mot panelen där fukten kommer från klippan.